Hello from Down Under

Hej igen!!

Jag vet att denna blogg har legat på is under en mycket lång tid, men jag kände att nu var det dags att dela med mig lite iaf av livet här nere :)

Så för att tina upp bloggen lite lätt vill jag bara säga "Welcome yo our place!" (så som han sa med aussi dialekt på Jacob's Creek reklamen ;) ) eller på ren svenska:

"Hem, ljuva hem!" - eller ja, sisådär ljuvt iaf, bättre nu när vi lärt oss hantera en o annan insektsfobi, då det finns en lagom dos av kackerlackor och spindlar här...

Detta äralltså 64 Lamrock Avenue o vi delar huset med ett tyskt surfar-par, två svenska tjejer som lever loppan 7 days-a-week, två sydsvenska grabbar som pluggar i city o en aussi grabb som aldrig verkar få nog av sin techno, o såklart ägaren Warrick, som är en aningen lustig figur... som tur är alla schyssta o vi har en underbar bakgård med grill o uteplatser, omringad av citronträd och bananpalmer - så vem bryr sig om nån kackerlacka här o där!? ;)

Jag o Andrea jobbar på samma vietnamesiska restaurang, "Miss Chu", han som delivery guy och jag som waitress. Förutom ett par konstiga chefer så är det toppen: 5 minuter hemifrån, 10 meter från stranden, välbetalt o schyssta kollegor :) så nu försöker vi spara ihop till vår road trip som är tänkt att bli av under ca 40 dagar med start i början av juni!

O detta är alltså Bondi Beach, ca 4-5 min promenad från huset o det är har vi spenderar mest av vår lediga tid, på stranden, på surfbrädan (eller för min del även under då o då...) eller längs den vackra strandpromenaden mot Tamarama o Bronte Beach :)

O här ser ni min fina bräda till höger (eller upptill, ledsen men jag kan inte rotera bilderna...)

Andrea har blivit jättebra på att surfa, men det kostade honom oxå en bruten bräda (så den på bilden är numera ett minne blott) att kämpa för sin plats på vågen bland alla locals, som bokstavligen talat kör rakt över dig om du råkar hamna i "deras" zon...

O detta är den magnifika utsikten från golfbanan i North Bondi som vi myglade oss in på under en eftermiddagsprommis i måndags :)

Ok, det var alltså en början... Jag ska försöka fixa lite fler bilder här i dagarna :)

Ha det så bra så länge! P&K

Inte så illa alla gånger

Känner att jag måste skriva lite om det positiva som händer här nere också :)

I lördags hade jag nämligen min tredje hopplektion!!
Det finns inget bättre på hela veckan än när man får fly iväg till Cavallerizza Bettoni och känna av en helt annan värld en den i stan!
När man kör in på avfarten mot anläggningen så är det som om allt går i ett helt annat tempo, allt saktar ner en aning. När man stiger ur bilen möts man av doften av hästar och hö, en stallkatt som ligger och njuter i solen och människor som både ler och hälsar på dig fast dom inte ens känner dig (vilket inte händer så ofta här nere!). Det perfekta andrummet för att fylla på lite energi och lycka!! :)

(tack mamma för att du övertalade mig!)

Fan ta det här landet ibland...

Jag vet att jag inte är så bra på att uppdatera den här bloggen, men som sagt, det är inte lika roligt utan bilder...

Nu vill jag bara skriva för att ventilera hur less jag är på allt just nu.....
Sitter hemma tedje dagen idag med bihåleinflammation, vilket jag är helt säker på att jag har eftersom alla symptom stämmer. Jag har nu varit förkyld i typ 3 veckor, och varje gång det är på väg att ge upp så gör jag något dumt som att ta en ridlektion, sticka ut o springa, klättra runt i fuktiga, kalla grottor - och så kommer förkylningen tillbaks tio-falt...
Så natten till måndagen sov jag knapp något alls eftersom det kändes som om någon hade gett mig en rejäl snyting i ansiktet, en extrem huvudvärk som bara inte gick över. Så jag gick på huvudvärkstabletter ett par dagar, men natten till onsdagen var båtten nådd... Jag vaknade av mitt eget ylande av tandvärk, huvudvärk, ögonvärk och ansiktsvärk. Självklart var det den kvällen som Andrea var och åkte kvällssnowboard, så jag var ensam.
När klockan blev halv 2 fick jag nog, Andrea fick fan skynda sig hem och köra mig till sjukhuset. Här har dom nämligen inte hälsocentraler, utan en "familjedoktor", men det visste jag inte om så vi åkte istället till sjukhuset.
Efter 2 timmars väntande med obeskrivlig smärta blir jag bemött med ett hånskratt från läkaren som bara säger "Varför är du här? Det är bara en förkyling, fröken. Alla har det nu." .....no shit, men tror du allvarligt jag åker till sjukhuset mitt i natten för EN JÄVLA FÖRKYLNING DIN SATANS JÄVLA OPROFESSIONELLA LÄKARHELVETE!!!!
Men eftersom jag inte vet vad alla termer heter på italienska för att beskriva alla symptom och andrea inte ens fick följa med in för att översätta, så var det inte mer att göra. Artig som man är tar man tyst emot räkningen på 330:- och tackar så mycket för "hjälpen".
Så nu går jag på starka värktabletter och nässpray.

Nästa finne i röven;
för att få ta ut sjukdagar på jobbet måste jag har ett certifikat från en läkare. För att få detta certifikat måste jag ha "domiciglio", och för att ha det så måste jag vara registrerad här nere. För att registrera mig här så måste jag gå till kommunens kontor med milslång kö med min codice fiscale (typ pers.nr.), en lönespec, jobb-kontrakt, andreas hyreskontrakt, andreas bekräftelse på att vi bor ihop, hyresvärden bekräftelse på att jag bor här och en kopia på hyresvärdens id-handling, etc.... Synd är bara att hyresvärden inte ens bor i Brescia.....
Så lösningen skulle istället vara att jobbet drog av dessa tre dagar från min totala pott av semester på 6 dagar. Toppen - jag spenderade just hälften av min semester detta år med bihåleinflammation i sängen, förolämpad av sjukhushelvete och less på detta förbannade lands byråkratiska lekskola.......

Andas in, andas ut....fan ta det här landet.....andas in, andas ut........

Allmänt om livet i Brescia

Hej hallå :)
Det var ett tag sen nu, jag vet, men jag får lixom inte till några nya bilder och då är det inte lika roligt att beätta??
Men men, idag tänkte jag bara ventilera lite allmänt om livet här nere!
Idag regnar det och vi babysitter lilla Dodo, så det blir en riktig slapp-dag, började med att se den andra av helgens tre hyrda filmer.... Notorious B.I.G, faktiskt rätt bra :)
I fredas drog vi upp till Ponte di legno direkt efter jobbet för att åka lite snowboard på lördagen. Det var lagom kallt (-5) och strålande sol, härligt! Sen att jag var enda tjejen med tre snowboard-nördar är kanske inte lika optimalt....efter några åk började vi hajka oss fram i 1 m djup snö för att hitta "perfekta platsen för att bygga ett hopp".....efter totalt 10-12 m trodde jag allvarligt (flåsandes som en hund och med en mjölksyra jag aldrig erfarit förr) att jag aldrig skulle ta mig upp igen! Kan ju säga att det tog ungefär all energi från mig för att kunna uppskatta någon mer åkning den dagen...! Men jag var rätt nöjd bara av att andas frisk luft och njuta av solen för en dag :)

På jobbet har man nu bestämt att jag ska bli ansvarig på export avdelningen för de skandinaviska länderna, alltså Sverige, Norge, Danmark & Finland! Jättekul att få förtroende från cheferna och lite framtidsmål, men jag tillhör den sorten som faktiskt vill känna att jag klarar av och förtjänar mitt jobb och min lön. Just nu känns märker jag ibland att folk pratar med och om mig som om jag vore lite halvt utvecklingsstörd, även om jag är i samma rum. Men, jag förstår, jag kan inte språket ännu och förstår inte alla ord så det blir kanske automatiskt att man tror att jag är lite utvecklingsstörd?!? Nä, men i början tyckte jag att det kunde vara jobbigt, men nu tänker jag istället att "jag i alla fall bara är 24 år och håller på att lära mig mitt tredje språk och jobbar som "export sales scandinavia" medan du inte förstår ett enda ord engelska eftersom du inte har någon högre utbildning och har jobbat i samma lagerlokal i ca 20 år, så det är helt ok för mig om DU tycker att JAG är dum" :)

Sen tror jag kanske inte att jag kommer att jobba här någon längre tid ändå, någonstans tycker jag ändå att det är viktigare med trevliga arbetskamrater som förgyller vardagen, än en fin titel och en fet lön. Eller??

När det gäller fritiden så har det inte blivit så mycket ännu. Dels för att jag har max 2 timmar hemma om dagen innan jag behöver börja gå o lägga mig, dels för att det är lite svårt att socialisera sig när man knappt kan språket. Jag kan prata och ta mig fram utan större svårigheter, men just att ha en avslappnad konversation är lite för svårt fortfarande, eller t.ex. hänga med på instruktionerna till ett yoga-pass... Så därför blir det inte så mycket gjort på fritiden ännu.
Men, så fort jag kan kommunicera lite lättare och har börjat aklimatisera mig till jobbet och allt så tror jag att det blir lättare :) så för tillfället har jag tänkt sysselsätta min fritid med att köpa mig en gitarr och böckerna i Twilight serien :)
Så ni får hemskt gärna förgylla min dag med kommentarer, mail eller skype-samtal!!
Massa kramar /Clara

Tänkte bara ge en liten inblick i hur det ser ut på mitt jobb. Fast dessa bilder är tagna när byggnaden var alldeles ny, nu är det lite mer papper på borden och folk som springer omkring.

Första bilden är byggnaden utifrån, på baksidan ligger en utbyggnad där lagret och produktionen ligger.

Den andra bilden är receptionen när man just klivit in.

Den tredje bilden är Stora Konferens rummet.

Och den fjärde bilden är alltså Export kontoret och jag sitter vid bordet till höger.

Så där, nu har ni sett hur det ser ut på jobbet, i nästa inlägg ska jag visa er våran nya lägenhet!! Så fort jag har tagit lite bilder..... :)

Puss & Kram

En skola i vinmakeri

Nu är det skördetid för alla vinodlare i trakten. Andreas kompis pappa äger några procent av den mycket framgångsrika vinmakaren Berlucchi och tjänar därmed en hel del på att bara äga och inte göra någonting själv(!). Vi blev iaf medbjudna in i fabriken för att se hur allt gick till:

1. Människor ute på fälten och klipper vindruvsklasarna och placerar dem i dessa gula backar på bilderna.

2. Deras minitraktorer åker runt bland fälten och samlar upp alla backar och kör dem till fabriken.

3. Backarna placeras på rullband och töms ner i en stor kontainer som pressar ur juicen.

4. Juicen samlas då upp i gigantiska kar och ser än så länge inte särskilt aptitlig ut.

5. Vindruvsresterna samlas upp i andra kontainrar utanför fabriken och ska sedan bli till Grappa, en likör de ofta dricker efter maten.

6. Juicen förs sedan till gigantiska tankar, de silvriga på bilden ovan som varförsig innehåller 24 000 liter vin och totalt finns i den salen 3 miljoner liter vin!! Där ligger det några dagar för att senare föras vidare till trätunnor och ligga och dra i mellan 2-5 år innan de hamnar i flaskor och går ut till de finaste försäljarna och restaurangerna.

Sådär, nu är det bara att börja odla och tjäna storkovan!

Förälskad i en tågstation :)

Jag har nu tröttnat på att åka den förbaskade bussen till och från jobbet; den är full med stinkande indier och halvskrikande ryskor och sen smockad med fjortisstudenter med telefonsignaler och målbrottsröster...men värst av allt är chaufförerna. Jag har aldrig varit med om otrevligare människor! Om en bil kör lite för sakta framför bussen på de sjukt trafiktäta vägarna blir gubben helt galen och skriker och svär och viftar med armarna åt stackars tanten i bilen. Men det slutar inte där; han kör då om henne och tvärnitar bussen precis framför bilen så att hon verkligen fattar att hon är en idiot. Jag vet inte om han glömde passagerarna i bussen, för alla flög in i sätet framför dem, datorn for i golvet och telefonen flög fram i gången.

Sen finns det heller inga bälten på bussarna här nere, men jag har aldrig saknat det så mycket som här! Man får hela tiden hålla i sig i sätet för att inte flyga ner i gången i kurvorna!

Så för att prova alternativet tog jag tåget en dag. Tågstationen i Provaglio d'Iseo är den vackraste, mest rogivande tågstation jag nånsin sett! Kan inte tänka mig något bättre att vila ögonen på efter en tung dag på jobbet. Och som pricken över i:et så finns här en liten bar, så man kan unna sig en liten glass eller kanske en aperetivo! För ca 40 kr får du en utsökt Pirlo med lite snacks för att runda av arbetsveckan på bästa sätt :)

När tåget väl kom så måste jag börja skratta, det var alltså EN vagn som var "tåget", som egentligen var en rälsbuss! Och ut ur tåget stiger tågkonduktören med en sån där gammal kantig hatt och allt :)

Inga studenter, öppna fönster (=ingen stank), vinodlingar, hästar och majsfält utanför fönstret och bara trevligt folk hittills! Tror bestämt att det är värt några extra minuter av dagen för att ta tåget istället för bussen!